Tänk dig att glida fram på tysta medar bakom ett spann glada hundar, när snön gnistrar i vårsolen.

När våren kommer glömmer man alla timmar man stått på släden i bitande kyla med bara en pannlampa som lyst upp den mörka kvällen.

Lika fort glömmer man alla gånger man frusit när man får släcka pannlampan och glida fram i skenet av månen, stjärnorna och norrskenet...

Hundar har alltid funnits i mitt liv! 1977 kom vår första hund till familjen; en samojedtik som hette Bonita. När samojed nummer två kom - Fellow - var jag redan aktiv medlem i Brukshundklubben.

Någon duktig draghund blev aldrig Fellow, men han gjorde skäl för sitt namn och var en trogen kompis som följde med överallt.
Med honom provade jag på en rad olika grenar inom hundsporten; lydnad, agility, sök, spår, drag och klövjning.
Det blev ett stort tomrum efter honom när han gammal och trött fick somna in nästan femton år gammal.

Efter att ha haft samojeder ville jag ha en snabbare hund med mindre päls att ta hand om och valet föll på siberian huskyn.
Hos Chivas (SUCH NUCH Z'apotocky's Z'jevardnadze) fann jag allt jag sökte efter och han blev min första siberian husky, dessutom dubbelchampion.

Nästa hund efter Chivas blev Chili (Qashiwas Eyes of the sky) och de två utgör idag grunden för min kennel.
De senaste tjugo åren har jag varit aktiv slädhundsförare, tävlat några gånger men mest kört för eget nöjes skull samt hundspannsturer för turister.

Snart trettio år har gått sedan jag fick Fellow. Jag har lärt mig mer om hundar än jag kunde den gången - och jag har också lärt mig att man aldrig blir fullärd! Det finns alltid nya saker att upptäcka och lära utav hundarna!

Polarhundar har alltid haft en stor plats i mitt hjärta, liksom vinthundar. För några år sedan kom salukin Gilda in i vårt liv och blev en självklar drottning över hus och hem. Hoppas du får en trivsam stund på min sida och lämna gärna ditt avtryck i gästboken!